Våga vara kompis

Foto: Magnus Aronson

Låtsaskompisar och riktiga vänner

Den här andakten passar bäst för barn i åldrarna 0-12 år. Delar av den är med i Delande nr 2, 2016. Berättelsen bygger mycket löst på Fil 1-2: Lev med Kristus som förebild.

Tänd ett ljus och läs berättelsen för barnen. Gör gärna om den så att den passar äldre eller yngre barn. Diskutera sedan varför det ibland är så svårt att vara kompisar, trots att det finns en vilja att vara kompisar, och hur problemen kan lösas när två vänner blir osams.

Anton är 7 år och går i första klass. Han kan läsa men det är svårt att skriva snyggt. I klassen går också Hampus, Antons bästa kompis. På rasterna har de jättekul men på lektionerna är det inte så lätt. Hampus är en busig kille som har svårt att sitta still. Han vill gärna gå runt och prata med andra, busa och sno andras sudd när de försöker jobba. Anton tycker att det är jobbigt. Han kan inte läsa när det är för mycket ljud runt omkring. När Hampus snor hans sudd också blir han riktigt arg och smäller till honom, hårt, på armen. Hampus blir alldeles chockad först men sedan slår han tillbaka. Fröken kommer rusande och tar en pojke i varje arm:  – Nu får ni sluta bråka, säger hon strängt. Gå och sätt er era bänkar och jobba nu. Pojkarna lyder. På lunchrasten är de fortfarande sura på varandra. Anton sparkar i gruset och sätter sig på en bänk. Ingenting är roligt! Dumma Hampus! Hela dagen är förstörd. När Anton kommer hem gör han något han inte gjort på länge. Han leker med sin låtsaskompis, Markus. Markus bråkar aldrig och han gör alltid som Anton vill. Anton vet precis hur han ser ut, ungefär som Hampus fast snällare. Han blir aldrig sur om Anton säger något dumt och vill alltid leka det Anton vill. Men idag går det rätt trögt att leka. Det är tråkigt. Det är svårt att låtsasleka idag. Anton saknar Hampus. Han är verkligen skitjobbig men han hittar på roliga, annorlunda saker. Och när någon är dum mot någon annan säger Hampus ifrån. Det skulle aldrig Anton våga.

Anton lägger sig på sängen och funderar. Hur ska vi kunna vara kompisar egentligen? Hur går det till när två personer är så olika och inte vill göra samma saker? Anton funderar över Jesus som de berättade om på barntimmarna. Han var nog lite som Hampus. Han var tillsammans med dem som ingen annan gillade och försvarade den som andra bråkade med. Så skulle nog Anton också vilja vara, om han vågade. Anton bestämmer sig för att säga förlåt och göra allt bra då han träffar Hampus i morgon.

Bön 1

Jesus,

Jag önskar att jag var lika modig som du.
Du gick hem till människor som andra aldrig skulle ha umgåtts med.
Du sa ifrån när någon var ensam.
Du såg det som var bra hos dem du mötte
och du såg det som var fel.

Gör mig lite mer som du!
Hjälp mig att förlåta dem som bråkar med mig.
Hjälp mig att försvara den som andra bråkar med.
Hjälp mig att förlåta den som är dum mot mig. /Amen

Bön 2

Jesus,

Ibland är jag så ensam. Kompisarna bråkar. Syskonen bråkar. Mamma och pappa tjatar.
Ingen bryr sig om mig. Ingen förstår mig. Ingen utom du…

Går det att ha Gud som kompis? Vill du vara min kompis?
Jag tror att du lyssnar och förstår.
Jag önskar att jag vore lika snäll och stark och tuff som du.

Vill du lära mig?

Amen