Porträtt

En andakt tillsammans med barn eller ungdomsgrupp

Du behöver: A4-papper, tuschpennor, tejp eller häftstift, ljus, blommor eller löv.

Ta er först tid att rita porträtt av varandra. Om ni vill göra det enkelt så att också de som tycker att de inte ”kan” rita är med, gör så här. Sätt alla fyra och fyra vid ett bord så att alla har en kompis framför sig. Lägg ut ett A4-papper framför alla och varsin tuschpenna. Ge alla instruktionen att hålla blicken på ansiktet framför sig, inte på pappret.

Nu skall alla först rita av konturen på ansiktet och håret, snabbt och utan att kolla på pappret. Sedan skickar alla sitt ritpapper ett steg åt vänster, och flyttar själv ett steg åt höger. Nu har alla en ny person framför sig, med den personens ansiktskontur och hår på pappret framför sig. Utan att titta på pappret ritar alla nu av den andres ögon och ögonbryn.

Samma flyttning upprepas igen. Nu ritar alla av personens näsa, flyttar och ritar till sist den andra personens mun. Skriv vem det föreställer och ge porträttet till den personen. Låt alla titta på sitt porträtt.

Gör i ordning andaktsrummet fint, tänd ljus, sätt upp porträtten på väggen så att alla syns. Ha gärna litet blommor, vackra löv eller något annat framför väggen som dekoration. Låt alla sätta sig bekvämt på mattor eller kuddar på golvet, så att alla ser varandra, och ser porträtten.

Sjung en sång t.ex. ”Möt mig nu som den jag är” från Iona, ur boken ”Himlen och jorden sjuder” (Verbum förlag).

Låt någon berätta om någon av personerna som Jesus mötte, t.ex. tullindrivaren Matteus, (Matt 9:9-13) eller kvinnan med blödningar, (Luk 8:43-48) eller den rike ynglingen.(Matt 19:16-22)

Det speciella med Jesus är att han ser tvärs igenom det där som andra ser. Andra såg bara att Matteus var en förrädare och tjuv, eller att kvinnan var oren, eller att ynglingen var rik och välartad. Andra såg inte vilka de var inuti. Att de alla, på olika sätt, längtade efter att bli fria från det som andra såg, längtade efter ett annat sorts liv, längtade efter Gud.

Jesus ser det som vi är inuti, det som ingen annan ser. Han vill röra vid det vi är innerst inne, för att vi ska bli fria att bli dem vi innerst inne är.

Om ni tittar på bilderna på väggen så är det väl ingen som är jättelik personen som den föreställer. Ibland kan man ändå se nånting som man känner igen. Så är det med oss. Vi ser inte allt och vet inte allt om varandra. Ändå dömer vi ofta ut varann som om vi gjorde det.

Be tillsammans om mer mod att vara sig själv, om mod att acceptera andra som de är. Tacka för att vi är olika och har så många gåvor och möjligheter inom oss. Be att vi ska våga komma närmare Jesus och bli dem som han ser att vi är skapade att vara.

Be för alla som har det svårt med sina kompisar och familjer, svårt att bli accepterade som de är. Nämn det som ni särskilt vill tacka för och be för just nu.

Sjung en sång, t.ex. ”Våga vara den du är” av Per Harling. (finns t.ex. i ”SjUNG-boken”, Svenska Kyrkans Unga Luleå stift eller ”Mitt i Allt”, Svenska Kyrkans Unga i Uppsala stift)

Låt alla ta ner sitt porträtt. Ställ er i ring med era porträtt. Läs välsignelsen tillsammans.