Teologisk bakgrund

Diakoni – Kyrkans kärlekstjänst

Diakoni brukar kallas för ”kyrkans kärlekstjänst”. Ordet kommer från grekiskan ”diakonein” – att tjäna. Diakoni är alla kristnas (döptas) kallelse att tjäna Gud, medmänniskan och sig själv för fred och rättvisa, för Guds rike på jorden.

Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. (Matt 25:40)

Att leva som kristen är att försöka leva Guds vilja och att förverkliga Guds rike på jorden. Vi strävar efter att göra det goda, inte för att plocka poäng inför Gud och (förhoppningsvis) inte heller för att plocka poäng hos våra medmänniskor. Martin Luther menade att ”tron föder goda gärningar”, det vill säga att när vi bestämmer oss för att tro att vi är älskade av Gud och förlåtna för Jesu Kristi skull gör det att vi vill leva i kärlek till Gud och till varandra. Vi vill göra det goda därför att vi är kristna helt enkelt.

Vad är ondska?

Människan är en social varelse. Det innebär att allt mänskligt på ett eller annat sätt kan förstås i termer av relationer, även tron på Gud. Om vi utgår från detta kan en grundläggande förståelse av begreppet vara att ondska är något som bryter relationer, till Gud, till skapelsen, till medmänniskor och till oss själva.

  • Ondska är ogudaktig
    Ondskan är inte i enlighet med Guds vilja.
  • Ondska bryter relationer
    En ond handling, tanke eller känsla bryter eller skadar relationen till Gud, till våra medmänniskor och till oss själva.
  • Ondska orsakar smärta
    En ond handling, tanke eller känsla orsakar fysisk, psykisk och eller/existentiell smärta.
  • Ondska är universell och allmänmänsklig
    Alla människor är födda in i ett ont sammanhang och är kapabla till onda handlingar, tankar och känslor.

Vad är godhet?

  • Godhet är ödmjukhet
    ”Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra.” Jes 59:2. Den största synden är ”Hybris” – att sätta sig själv i Guds ställe, att vara Gud istället för Guds tjänare och medskapare. Då vi inte längre behöver Gud vänder han sig bort som Jesaja säger. Därför är medvetenheten om våra egna begränsningar, våra onda handlingar och tankar, nödvändig för den rätta relationen till Gud och därmed ett rättfärdigt handlande. Vi kan inte helt och fullt förstå en annan människa och hennes behov. Vi kan inte helt och fullt förstå oss själva. Därför måste vi alltid leva med vissheten att vi gör fel, ständigt, och kan i vår iver att hjälpa, kränka och förminska den andre. Här krävs kommunikation på samma plan och ett öppet sinne. Relation är ett ömsesidigt utbyte, inte ett ensidigt givande.
  • Godhet är kärlek
    Det finns en anledning till att alla konfirmander får lära sig det ”dubbla” kärleksbudet som egentligen är tredelat – kärlek till Gud, kärlek till medmänniskan och kärlek till den egna personen. Kärlek i den här bemärkelsen är inte en sentimental känsla utan en konkret, handfast livshållning som handlar om respekt, nyfikenhet och öppenhet inför Gud och hans avbild, människan. Denna kärlek är inte en sentimental förälskelse. Den handlar inte om att tycka om. Jesus står för något mer. Hans exempel visar på en grundläggande livshållning som bryter den sociala normen.
  • Godhet är förlåtelse
    I ”Vår tro som min” skriver Cristina Grenholm i sin förklaring till trosbekännelsens ”…syndernas förlåtelse” om arvssynden att: ”Min tro att det finns en ursynd som all kärlekslöshet bottnar i gör, paradoxalt nog, livet lättare. Kärlekslösa handlingar och orättfärdiga system kommer från samma rot. […] Förlåtelsen ändrar det som inte kan ändras. Därför ger den livsmod och energi. Vi får alltid börja om!”[1]
  • Godhet är universell
    Alla människor är skapade till Guds avbild, lär vi. Det betyder att alla människor, oavsett religion, etnisk och social tillhörighet kan och gör det goda, hela tiden, liksom det onda. Vi är alla en kropp med många lemmar.
[1] Grenholm 2015, s. 157.

Här hittar du den fullständiga teologiska analysen.